• Sök

Anmäla diskriminering

Anmäla diskriminering

En elev som har en funktionsnedsättning och som inte får det stöd den har rätt till i skolan, utsätts för diskriminering. I detta avsnitt förklarar vi hur du kan anmäla diskriminering i skolan och vad du bör tänka på.

Olika aktörer har olika roller i en anmälan – antidiskrimineringsbyråer, Diskrimineringsombudsmannen och domstolen. Här hittar du information om de tre.

Antidiskrimineringsbyråer

Antidiskrimineringsbyråerna är fristående organisationer som får stöd från staten och ibland även från kommun/region. De ger kostnadsfri rådgivning och stöd till personer som upplever att de utsatts för diskriminering. Du kan vända dig till en antidiskrimineringsbyrå för att:

  • få svar på frågor om diskrimineringslagen
  • få tips på hur du själv kan ta ditt ärende vidare eller vart du kan vända dig.

Antidiskrimineringsbyråerna har begränsade resurser men kan ofta:

  • utreda ärenden
  • hjälpa till med att anmäla till myndighet
  • ge stöd vid samförståndslösningar och förlikningar.

Några antidiskrimineringsbyråer driver även rättsliga processer i domstol.

Förutom rådgivning och stöd så arbetar antidiskrimineringsbyråerna också med utbildning och opinionsbildning kring antidiskriminering, diskrimineringslagen och mänskliga rättigheter.

Antidiskrimineringsbyråerna finns spridda över landet och du kan ringa eller skicka mejl den byrå som är närmast dig.

Diskrimineringsombudsmannen

Diskrimineringsombudsmannen (DO) är en statlig myndighet som har tillsyn över att diskrimineringslagen följs i Sverige.

Du kan anmäla diskriminering till DO. De kan då göra tillsyn eller ställa krav på diskrimineringsersättning.

  • Tillsyn innebär att myndigheten utreder om diskrimineringslagen har följts eller inte. Om Diskrimineringsombudsmannen anser att lagen har brutits riktas kritik mot den ansvariga, till exempel en skola. Beslutet är offentligt och kan publiceras på Diskrimineringsombudsmannens hemsida.
  • Diskrimineringsersättning är en särskild form av skadestånd i diskrimineringsmål. Om Diskrimineringsombudsmannen anser att diskriminering har skett kan myndigheten kräva att till exempel en skola ska betala diskrimineringsersättning till eleven som blivit diskriminerad. Det kan ske genom en förlikning men om skolan inte går med på det så kan Diskrimineringsombudsmannen ta ärendet vidare till domstol.

DO får in ca. 5 000 anmälningar om diskriminering varje år och utreder inte alla anmälningar som kommer in. Att DO inte utreder ärendet innebär inte att det inte är diskriminering.

Mer information om hur du anmäler till Diskrimineringsombudsmannen.

Checklista – Anmälan av diskriminering

Gå igenom vår checklista innan du gör en anmälan. Om du svarar ’ja’ på alla frågor så kan du anmäla skolan:

För att kunna göra en anmälan om diskriminering behövs också bevisning. Bevisning kan till exempel vara:

I Sverige finns inga begräsningar runt vad som kan användas som bevisning i en rättegång.  Det är bra att dokumentera så mycket som möjligt och till exempel ställa frågor via mail eller sms till lärare och huvudman  för att få skriftliga svar. Det är också tillåtet att spela in samtal som du själv deltar i, till exempel möten med ansvariga på skolan.

Domstol

I Sverige drivs få domstolsmål om diskriminering. Att driva ett ärende i domstol tar mycket tid och innebär en ekonomisk risk. En dom som konstaterar att diskriminering har skett innebär en upprättelse för den som har utsatts för diskriminering och diskrimineringsersättning betalas ut. En dom innebär också att rättspraxis utvecklas och att lagen blir lättare att tolka för andra som är i samma situation.

Diskrimineringsmål är ofta juridiskt komplicerade och det ställs högra krav på bevisning. Om du vill ta ditt ärende vidare till domstol uppmanas du att anlita ett juridiskt ombud. Anlita helst någon med god erfarenhet av både processrätt och diskrimineringslagstiftningen.

Det finns fördjupat material om hur processen i domstol går till. Den hittar du under ”Fördjupning”.

Vilka ärenden kan prövas av domstol?

I diskrimineringsmål prövar domstolen om diskriminering har skett. Om det handlar om diskriminering genom bristande tillgänglighet kommer domstolen ta ställning till om skolan inte gjort tillräckligt. Domstolen kommer inte bedöma vilka åtgärder för tillgänglighet som en skola ska göra i framtiden.

Ärendet får inte vara för gammalt (preskriptionstid).

Det får inte ha skett en förlikning.

En förlikning är ett avtal där man kommit överens om hur en rättslig fråga ska bedömas och vad den ansvariga ska betala eller göra. Om man har ingått ett avtal om en förlikning där diskrimineringsersättning har betalats ut så kan man inte efter det få ärendet prövat i domstol.

Diskrimineringsersättning

I domstolsmål om diskriminering dömer domstolen ut diskrimineringsersättning. Det är en form av skadestånd.

Det är huvudmannen för skolan som betalar diskrimineringsersättning till den elev som utsatts för diskriminering.

Diskrimineringsersättningen har två syften:

  1. Att ge den som har blivit kränkt upprättelse.
  2. Att avskräcka och motverka förekomsten av diskriminering i samhället.

 

Ersättningen i diskrimineringsmål blir ofta högre än i andra kränkningsfall på grund av att:

  • ersättningen har två syften (se ovan).
  • det är huvudmannen som betalar ersättningen (i stället för en privatperson).

Vanligtvis ligger diskrimineringsersättning på mellan 25 000 och 150 000 kronor.

Var du kan få juridisk hjälp

Diskrimineringsombudsmannen och antidiskrimineringsbyråerna driver i vissa fall diskrimineringsärenden i domstol.

Juridiskt ombud

Du kan anlita ett juridiskt ombud som kan hjälpa dig att driva ditt ärende i domstol. Det kan vara en advokat eller en jurist. Tänk på att:

  • Ett ombud kostar pengar som du måste betala själv. Det kan finnas möjlighet att få rättshjälp eller att kostnaderna helt eller delvis ersatta av ditt försäkringsbolag (se under rubriken rättshjälp och rättskydd).
  • Var noga när du väljer ombud. Det är en god idé att fråga flera olika innan du bestämmer dig och kolla upp så att det är ett seriöst ombud som du anlitar. Du kan ibland också få tips från till exempel en Antidiskrimineringsbyrå eller intresseorganisation.

Kostnader

Domstolen tar ut en ansökningsavgift för att pröva ett mål. Den betalas i samband med att stämningsansökan lämnas in. Ansökningsavgiften är mellan 900 kr och 2 800 kr (år 2024). Om du vinner målet så ska motparten ersätta dig för ansökningsavgiften.

Om du förlorar ditt mål i domstol så är huvudregeln att du ska betala både dina egna ombudskostnader och huvudmannens ombudskostnader.

Men det finns ett undantag i diskrimineringslagen där det anges att ”om den som förlorar målet hade skälig anledning att få tvisten prövad” så ska den personen slippa betala motpartens kostnader. Eftersom det drivs väldigt få fall om diskriminering så har regeln inte använts så många gånger.

Du kan välja att driva ditt mål som ett så kallat förenklat tvistemål. Då behöver du aldrig betala huvudmannens ombudskostnader. Du kan då bara få ett halvt prisbasbelopp (28 650 kr år 2024) i diskrimineringsersättning om du vinner. Vid förenklade tvistemål kan du inte få ersättning för dina egna ombudskostnader.

Rättshjälp och rättsskydd

Rättshjälp innebär att staten betalar för ditt juridiska ombud. För att få rättshjälp måste du uppfylla vissa ekonomiska krav och ditt ärende måste bedömas ha tillräckliga utsikter att vinna i domstol. Du eller ditt ombud ansöker om rättshjälp via domstolen.

Rättsskydd är en försäkring som många har i sin hemförsäkring. Rättsskyddet kan täcka kostnader för att driva ett ärende i domstol. Kontakta ditt försäkringsbolag för att se om du har rättsskydd och vad det täcker.

Berättelser från verkligheten

Här kan du läsa tre berättelser som är baserade på faktiska händelser och svenska rättsfall som handlar om bristande tillgänglighet i skolan.

Maya har en funktionsnedsättning som gör att hon blir väldigt trött när hon är i skolan. När skoldagarna bli längre så orkar hon inte  vara i där hela dagarna.  Därför börjar hon halka efter i flera ämnen.

Mayas lärare kontaktar hennes föräldrar och säger att Maya troligtvis inte kommer att klara kunskapsmålen i flera ämnen. Läraren säger att skolan ska göra en utredning av vilket stöd Maya behöver. 

Tiden går och Maya tycker skolan blir jobbigare och jobbigare. I slutet av terminen känner hon att det inte är kul att gå dit längre. Det enda ämnet som hon kommer få godkänt i är musik.

Mayas mamma tar kontakt med läraren och frågar om utredningen. Läraren säger att specialpedagogen har haft så mycket att göra så det tar längre tid. Läraren säger också att det är svårt att utreda eftersom Maya inte alltid är i skolan. 

Efter jullovet får Mayas föräldrar veta att skolan har gjort en utredning och att skolan har kommit fram till att Maya behöver få så kallat särskilt stöd. Mayas lärare och specialpedagogen tycker att Maya behöver få läsa färre ämnen och få kortare dagar. De föreslår att Maya ska läsa grundämnena matte, svenska och engelska och att Maya också ska fortsätta vara med på musiklektionerna eftersom de går så bra. 

Maya tycker att det låter toppen och känner att hon blir motiverad igen. Lärarna säger att Maya ska få ett nytt schema så fort rektorn har fattat beslut om anpassad studiegång.

När det blir påsklov har Maya fortfarande inte fått sitt nya schema och nu orkar hon inte gå till skolan överhuvudtaget. Inte ens musiklektionerna orkar hon med. 

Mayas föräldrar ringer till en antidiskrimineringsbyrå och undrar om det verkligen får ta så här lång tid? 

Antidiskrimineringsbyrån svarar att skolan har brutit mot skollagens tredje kapitel. Det står tydligt i skollagen att en utredning om särskilt stöd ska göras skyndsamt (3 kap. 7 § skollagen). När en utredning har gjorts så ska ett åtgärdsprogram tas fram direkt efter utredningen (3 kap. 9 § skollagen).

Antidiskrimineringsbyrån säger också att skolan bryter mot diskrimineringslagen. En skola som inte ger en elev med funktionsnedsättning det stöd som den behöver, utsätter barnet för diskriminering (1 kap. 4 § p. 3 jämte 2 kap. 5 § diskrimineringslagen). En skola som bryter mot diskrimineringslagen kan dömas att betala diskrimineringsersättning till eleven som diskriminerats.

För att läsa hur en domstol har bedömt en sådan här situation så kan du läsa om rättsfallet: Hovrätten över Skåne och Blekinge mål nr FT 3884-19

Alex ska börja på en ny skola i högstadiet. Hon använder rullstol och är orolig för att det inte kommer att fungera att ta sig fram överallt på den nya skolan.

Alex och hennes förälder besöker skolan på sommarlovet innan skolstart. De ser då att det på flera ställen saknas ramper och att på några ställen så öppnas dörrarna så att Alex kommer att få dörren på sig om hon ska använda dörröppnaren. De berättar det för rektorn som säger att allt kommer att vara ordnat tills Alex börjar skolan. 

När terminen börjar så har dörrarna inte ändrats och Alex måste be sina klasskamrater öppna dörrarna åt henne. Det har kommit upp ramper på de ställen där de saknades men de är alltför branta och det saknas räcken och sidoskydd. Alex använder ramperna ändå men hon är hela tiden rädd att ramla och det är också nära flera gånger. 

Alex pappa ringer till rektorn och berättar att det inte fungerar för Alex. Rektorn säger att fastighetskontoret i kommunen ansvarar för frågan. Alexs pappa ringer dit och får svaret att de ska försöka ordna det men att det kommer att dröja. 

När det gått nästan ett helt läsår utan att kommunen har ordnat ramperna och dörrarna så anmäler Alex med hjälp av sina föräldrar skolan till Diskrimineringsombudsmannen. 

Diskrimineringsombudsmannen konstaterar att huvudmannen för skolan (kommunen) är ansvarig för att skolans lokaler är tillgängliga. Diskrimineringsombudsmannen bedömer att kommunen har utsatt Alex för diskriminering i form av bristande tillgänglighet (1 kap. 4 § p. 3 jämte 2 kap. 5 § diskrimineringslagen).

För att läsa om hur en domstol bedömt en sådan här situation så kan du läsa om rättsfallet: Göta hovrättmål nr T 1773-17

Abdi har svårt att koncentrera sig i skolan och hamnar ofta i bråk med sina klasskamrater och ibland också med lärarna. Så har det varit sedan Abdi började skolan. Abdis förälder har tagit kontakt med BUP (barn och ungdomsrehabiliteringen) för att få hjälp. Abdi får komma på ett möte med BUP och får göra några tester. Psykologen på BUP säger att de behöver göra fler tester innan de kan säga vilken diagnos Abdi har. Tyvärr är det kö hos BUP så det tar över ett år innan Abdi till slut kan få sin diagnos. 

Skolan går allt sämre för Abdi. Han har lätt för de flesta ämnena men på grund av allt bråk i skolan så vill han inte gå dit längre. Han känner att alla är arga och får ont i magen bara av att vara på skolgården. Abdis förälder försöker få honom att gå till skolan. Men även om Abdi kommer i väg på morgonen så går han ofta hem tidigt. 

Abdis förälder tjatar på skolan för att de ska göra något. Till slut får hon träffa rektorn som säger att Abdi ska få särskilt stöd. Rektorn säger också att skolan ska starta en utredning men först efter sommarlovet. 

Efter sommarlovet startas utredningen. Skolan kommer fram till att Abdi behöver få särskilt stöd och tar fram ett åtgärdsprogram. Men i åtgärdsprogrammet står det bara sådant som skolan gjort tidigare och som inte har hjälpt. Eftersom det inte blir någon förändring på skolan så blir det ännu svårare för Abdi att komma till skolan och han mår sämre och sämre.

I början på vårterminen får Abdi till slut sin diagnos från BUP. När Abdi får diagnosen så sätter skolan plötsligt in helt andra åtgärder och Abdi bli erbjuden en plats i en särskild undervisningsgrupp. 

Både Abdi och hans förälder känner sig besvikna på skolan eftersom det var så tydligt att Abdi behövde hjälp redan innan han fick diagnosen. De undrar om skolan har brutit mot diskrimineringslagen när de inte gav något stöd för att Abdi inte hade fått någon diagnos? De kontaktar en antidiskrimineringsbyrå.

Antidiskrimineringsbyrån svarar: 

För att skyddas av diskrimineringsgrunden funktionsnedsättning så krävs det inte att det finns en fastställd diagnos. Det avgörande är att det finns en ”varaktig nedsättning av funktionsförmågan” (1 kap. 5 § p. 4 diskrimineringslagen). En skola ska ge anpassningar och stöd till alla barn som inte klarar kunskapsmålen eller som har andra utmaningar i skolmiljön (3 kap. skollagen). Eleven behöver inte ha en funktionsnedsättning.

En skola som inte ger ett barn sådant stöd som den behöver på grund av att barnet inte har fått en diagnos bryter alltså både mot skollagen och diskrimineringslagen. 

För att läsa hur en domstol har bedömt en sådan här situation så kan du läsa om rättsfallet: Högsta domstolen mål nr T 3151-23