Få stöd i skolan
När du har det kämpigt i skolan, kom då ihåg att det inte är dig det är fel på. Skolan bryter mot lagen när den inte ger dig rätt stöd! Det är skolans – lärarens och rektorns – ansvar att anpassa miljön och undervisningen efter dig. Du behöver inte ha en diagnos för att få hjälp – du ska få stöd efter dina behov.
Varje elev ska kunna:
- fritt använda sig av skolans lokaler.
- förstå och lära sig av undervisningen.
- må bra i sina kamratrelationer.
I detta avsnitt ger vi exempel på anpassningar:
- av skolans lokaler
- i tryggheten på skolan
- i undervisningen
Vilka anpassningar har jag rätt till?
Skolan ska fråga dig som elev vilka behov du har innan de tar beslut om anpassningar. Sedan ska skolan ta reda på vilka anpassningar eller hjälpmedel som funkar bäst.
Både du och skolan kan behöva testa olika anpassningar. Det är rektorn som har ansvaret för att se till att detta händer.
Skolan kan behöva göra anpassningar i sina lokaler om du har en funktionsnedsättning som till exempel:
- påverkar din hörsel eller syn
- påverkar din rörlighet
- påverkar din ljudkänslighet
- gör att du kan få allergiska reaktioner.
De kan till exempel:
- ordna rullstolsramper
- anpassa toaletter
- ta bort trösklar
- sätta in ljuddämpade väggar
- förbjuda parfymer
- installera hörslingor
- installera dörröppnare.
Skolan måste anpassa så att du kan känna dig trygg/bekväm om du har en funktionsnedsättning som påverkar
- hur lätt det är för dig att få kontakt med andra och få kompisar
- att du inte vågar vara i skolan på grund av rädsla för bråk och mobbning.
Exempel på anpassningar för att öka tryggheten är att:
- anställa en rastvakt
- hålla i rastaktiviteter
- ge kuratorsstöd
- se till att du möts av en lärare utanför skolan på morgonen.
- se till att du får en assistanshund
- se till att du får en egen elevassistent eller resurs som stöttar dig i det sociala samspelet eller hjälper till att hitta fokus på lektioner.
Skolan ska anpassa undervisningen om du har en funktionsnedsättning som gör att du har
- svårt att koncentrera dig
- svårt att starta eller avsluta uppgifter
- svårt att förstå instruktioner
- svårt att läsa, skriva eller räkna.
Exempel på anpassningar i undervisningen är att:
- få en lista med uppgifter att göra under dagen
- använda bilder som stöd
- använda ljud- eller talböcker
- läsa kortare texter
- få böcker med större storlek på texten eller enklare språk
- använda dator eller andra tekniska hjälpmedel som talande text eller rättstavningsprogram
- få extralektioner
- få hjälp av andra vuxna så som en speciallärare, resurs eller stödperson.
- ha färre timmar i vissa ämnen
- ta bort vissa ämnen helt
- få enskild undervisning
- få undervisning i en särskild undervisningsgrupp.
Hur kan en anpassning se ut?
De här åtta frågorna kan hjälpa en elev med t.ex. autism att starta en uppgift.
Du kan be din lärare om detta.
- Vad ska jag göra?
- Var ska jag vara?
- Med vem ska jag vara?
- Hur länge ska jag hålla på?
- Vad behöver jag ha med mig?
- Varför ska jag göra detta?
- Vad händer sedan?
- Hur vet jag när jag är klar?
Checklista: Gör skolan vad den ska?
1. Har skolan anpassat lokalerna fysiskt efter dina behov?
Nej: Om du har behov av till exempel mikrofon eller en rullstolsramp är skolan skyldig att se till att detta finns och fungerar. Med stöd från din förälder eller vårdnadshavare, prata med rektorn.
Ja, men inte tillräckligt: Ta hjälp av din förälder eller vårdnadshavare för att kräva att skolan gör de anpassningar som behövs. Om det inte går kan du ta kontakt med en antidiskrimineringsbyrå. Då kan byrån sätta press på skolan att göra nödvändiga anpassningar.
2. Har du fått någon anpassning av undervisningen?
Nej: Prata med läraren eller mentor.
Ja, men inte tillräckligt: Med stöd från din förälder eller vårdnadshavare, kräv att skolan utreder dina behov för att du ska få mer stöd.
3. Skolan ska utreda vad du behöver för hjälp, efter att du talat med dem.
Lärare och andra som jobbar i skolan ska titta på hur det går för dig i skolan. Du och din förälder/vårdnadshavare är med i utredningen. Elevhälsovården hjälper till.
4. Är utredningen klar?
Nu ska skolan analysera vad du som elev behöver för hjälp, baserat på vad som är lätt och vad som är svårt för dig.
5. Skolan beslutar om den ska göra ett åtgärdsprogram.
Om det blir ett åtgärdsprogram:
I åtgärdsprogrammet ska det stå vilka behov du har och vilket stöd du ska få. Det måste stå
- vem som ansvarar för att du får det särskilda stödet
- när skolan ska följa upp om det gjort någon skillnad för dig.
6. När åtgärdsprogrammet är klart ska stödet sättas in direkt.
Du ska få stödet fram tills att skolan upphäver åtgärdsprogrammet eller de tar fram ett nytt.
Diskrimineringsfall från skolan
Lång väntan på stöd
Sammanfattning
Maya är en elev med en funktionsnedsättning och hon behöver stöd för att klara kunskapsmålen i flera ämnen. Men skolan tar lång tid på sig att utreda hennes behov och när utredningen är klar sätter skolan inte in stödet till henne direkt. Därmed bryter skolan mot skollagen och mot diskrimineringslagen. Skolan diskriminerar Maya.
Stängda dörrar och dåliga ramper
Sammanfattning
Alex använder rullstol och har berättat för skolans rektor att det behövs ramper och dörrar som öppnas inåt för att skolan ska bli tillgänglig för henne. Skolan gör inte anpassningarna som behövs och bollar vidare ansvaret till Alex föräldrar och kommunens fastighetskontor. Men det är skolans ansvar att se till att skolan blir fysiskt tillgänglig för alla elever. Skolan diskriminerar Alex.
Utan diagnos, utan stöd
Sammanfattning
Abdi mår inte bra av att vara i skolan och hamnar i kö till Barn- och ungdomspsykiatrin. Han får vänta ett helt år innan han får sin autismdiagnos. Under tiden får han inte något nytt stöd av skolan. Först efter att han fått sin diagnos får han gå i en särskild undervisningsgrupp. Skolan har gjort fel. De ska sätta in stöd till en elev som
- inte kommer att nå kunskapsmålen
- har det svårt i skolan.
Det krävs inte en diagnos för att ha rätt till särskilt stöd.
