Målet rör skolans ansvar att utreda och analysera en elevs behov av stöd och sätta in särskilt stöd. Målet tydliggör betydelsen av skolans kännedom om elevens diagnos samt betydelsen av elevens bevislättnad i den här typen av mål.
Högsta domstolen slår fast att skolor har långtgående skyldigheter att utreda och analysera vilket stöd en elev behöver och att det gäller oavsett om eleven har en diagnos eller inte. När detta inte görs och en elev t.ex. får ökad frånvaro för att stödinsatserna brister kan skolan dömas för diskriminering i form av bristande tillgänglighet. Högsta domstolen tydliggör också att om en skola inte följer skollagens krav på tillgänglighet så är det upp till skolan att bevisa att det skolan gjort istället har varit tillräckligt för att slippa ansvar för diskriminering.