Frågor och Svar

Bristande tillgänglighet är när skolan inte gör skolgången tillgänglig för en person med funktionsnedsättning. Kravet är att skolan ska göra så att den som har en funktionsnedsättning kommer i jämförbar situation med andra som inte har den funktionsnedsättningen.

Vad betyder det? I skolan ska en elev med funktionsnedsättning kunna förstå och lära sig saker, vara med i klassen och delta på utflykter och aktiviteter, på samma sätt som andra elever. Alla elever som går i skolan har rätt att få stöd och hjälp, för att nå så långt som det är möjligt för den personen.

Diskrimineringslagen säger att en elev är diskriminerad om personen inte kan delta i verksamheten på ett jämförbart sätt som andra som inte har en funktionsnedsättning. I lagen kallas det för ”bristande tillgänglighet”. Och ”bristande tillgänglighet” skyddar alltså bara elever som har en funktionsnedsättning.

Vilket stöd som en elev har rätt till bestäms av skollagen och inte av diskrimineringslagen. Enligt skollagen ska skolan göra allt den kan för att motverka funktionsnedsättningens följder. Det betyder att t.ex.:

• En elev kan få hjälp att planera och strukturera ett schema över skoldagen.
• En elev kan få extra tydliga instruktioner.
• En elev kan få stöd av specialpedagog eller elevassistent.
• En elev kan få förkortade skoldagar eller läsa färre ämnen.

I skollagen finns inga krav på exakt vilket stöd en elev har rätt till. Lagen säger bara hur skolan ska arbeta med stöd. Skollagen säger att en skola hela tiden ska följa elevens utveckling och utvärdera vilket stöd som den behöver.

Läraren kan sätta in enklare stöd eller hjälpmedel för att hjälpa en elev. Men mer omfattande stöd kräver en särskild utredning och beslut av rektor. Mer omfattande stöd kan till exempel vara

• att få en egen elevassistent
• att få enskild undervisning
• att ämnen tas bort.

Lagen säger också att skolor ska anpassa byggnader och lokaler så att elever som har en funktionsnedsättning säkert och utan hinder

• kan ta sig in i skolans lokaler
• förflytta sig mellan olika delar av skolan
• använda toaletter och omklädningsrum.

Nej, det behövs ingen diagnos för att få stöd. Skollagen säger att skolan ska sätta in stöd för en elev som riskerar att inte nå kunskapskraven eller som har andra svårigheter i skolan. Det gäller för alla elever.

Diskrimineringslagen skyddar alla elever som har en funktionsnedsättning. Lagen beskriver en funktionsnedsättning som en varaktig nedsättning av en persons funktionsförmåga. Det spelar ingen roll varför eleven har en funktionsnedsättning eller hur svår den är.

Nej. Alla skolor ska kunna ge stöd till de elever som behöver det. Skolan måste sätta av pengar för att hjälpa elever som behöver särskilt stöd. Friskolor kan ansöka om så kallade tilläggsbelopp från kommunen, om någon elev behöver särskilt omfattande stöd.

Många elever som inte får tillräckligt stöd i skolan eller som upplever att de inte får den förståelse de behöver stannar hemma från skolan. Om en elev har mycket frånvaro ska skolan göra en frånvaroutredning, för att ta reda på varför eleven inte är i skolan. När utredningen är klar ska skolan göra förändringar för att eleven ska komma tillbaka till skolan. Det kan handla om att

• ge eleven utökad stöd
• ta tag i trakasserier och mobbning
• på andra sätt stötta eleven så att den känner sig välkommen och trygg på skolan.

Lagen säger att:

• Vårdnadshavaren är skyldig att göra vad den kan för att en elev ska gå till skolan.
• När eleven är på skolan så är det skolan som har ansvaret att skolgången fungerar.

Alla som arbetar i skolan är skyldiga att anmäla till socialtjänsten om de misstänker att ett barn far illa. Det kallas för en orosanmälan.

När socialtjänsten får in en orosanmälan ska de utreda hur barnets situation ser ut. De gör en utredning för att ta reda på om barnet eller familjen behöver få hjälp eller stöd på något sätt.

Socialtjänsten kan samarbeta med skolan och ge olika former av stöd till både barnet och barnets familj.

Elever måste klara vissa krav för att få ett betyg. Det kallas att eleven ”når ett betygskriterium”. Det kan till exempel handla om att eleven ska göra en viss rörelse eller klara av att skriva en viss typ av text.

Ibland kan en funktionsnedsättning göra att det är omöjligt att nå betygskriteriet.
Då kan läraren göra undantag och inte räkna in det betygskriteriet vid betygssättningen. Den möjligheten att göra undantag kallas ibland för ”Pysparagrafen”.

Pysparagrafen kan inte användas i den anpassade skolan eller i specialskolorna för till exempel elever med syn- eller hörselnedsättning.

Nej, all rådgivning och stöd från antidiskrimineringsbyråerna är gratis.

De flesta antidiskrimineringsbyråer kan ordna så att det finns en tolk med vid ett möte. Om det är möjligt, så är det bra om du kan be någon som kan prata svenska eller engelska att ta den första kontakten. Då kan antidiskrimineringsbyrån få en bild av om de kan hjälpa dig.

Ja, vissa antidiskrimineringsbyråer driver ärenden i domstol, men inte alla. De som driver ärenden i domstol måste också välja noga, eftersom varje ärende tar mycket tid och kan bli dyrt.

Antidiskrimineringsbyråerna driver därför ofta så kallade förenklade mål där man inte kan få så hög diskrimineringsersättning. Fördelen med en sådan process är att antidiskrimineringsbyrån inte heller behöver betala rättegångskostnaderna om de förlorar.