Vårdnadshavares mående

Här får du information om stresshantering och förslag på hur du kan ta hand om dig. Informationen i det här avsnittet har skrivits av psykologen Reyhaneh Ahangaran.

Råd när du är stressad

Du som har ett barn med funktionsnedsättning, ställs inför situationer som kan medföra extra stress i livet. Ofta handlar det om att ditt barn inte får den hjälp och stöd det behöver, till exempel i skolan. Som förälder behöver man vara på alerten och driva och åtgärda olika saker. Allt detta samt oron för hur ens barn mår, kan göra att man själv inte mår bra psykiskt.

Psykisk ohälsa kan ta sig uttryck på många olika sätt. Du kan känna dig ledsen, ha koncentrationssvårigheter, vara lättirriterad, få sömnproblem, ha ångest, känna dig rastlös, orkeslös och mycket mer. Du kan också känna dig helt avstängd. Ofta kan du vara medveten om att du egentligen inte mår bra – men uppleva att du måste bita ihop och stänga av dina känslor för att orka med saker just nu.

Stress är något vi aldrig kan undvika. Kortvarig stress är inget problem, det kan ge oss en extra dusch av energi och göra att vi får lättare att fokusera. Men vi mår inte bra av långvarig stress utan möjlighet till återhämtning.

När vi är stressade är det sympatiska nervsystemet i gång, det är systemet som gasar på alla stressreaktioner i kroppen. Det parasympatiska nervsystemet är det som slår på bromsen. Det aktiveras när kroppen får vila och man får återhämta sig. Alla stunder av återhämtning då man kan slå av gasen är viktiga, hur korta de stunderna än är.

Att göra i stunden när du är stressad:

Ta långsamma djupa andetag. När du andas lugnt påverkas det parasympatiska systemet positivt, och ”bromsen” som behövs för avslappning och återhämtning slås på.
Slappna av fysiskt – dra upp axlarna, spänn händer och armar, slappna av. Sträck på dig och slappna sedan av.
Gör något helt annat en kort stund – spela spel på mobilen, sticka, rensa en låda, lägg pussel. Tvinga hjärnan att fokusera på annat.
Försök skilja på det som är akut och det som kan vänta. Vi kan först tänka att allt är lika viktigt, men om vi stannar upp kan vi efter en stund se vad vi behöver ta hand om först och vad som kan vänta.
Fundera också på vad du behöver hjälp med och vem som kan hjälpa dig. Du behöver inte klara allt på egen hand.

Prata med din familj. Om du har en partner så prata med den om viktiga saker som ansvarsfördelning och om rimliga krav att ha på varandra och på familjelivet. Försök också vårda er parrelation så gott det går. Det kommer inte vara prioriterat i perioder, men även små gester kan göra stor skillnad när annat är tungt.

Prata med eventuella syskon till barnet med funktionsnedsättning om vad som tar mycket tid från er föräldrar. Syskonen förstår lättare och ni minskar risken för konflikter. Gör saker på egen hand med syskonen när tillfälle ges. Det kan räcka att ni två går till återvinningen tillsammans och då hinner prata ostört.

Tips på hur du kan ta hand om dig

Du måste också ta hand om dig själv på lång sikt. Du är den viktigaste för ditt barn och du måste orka. Några tips är:

Ät ordentligt, sov tillräckligt mycket och rör på dig en liten stund varje dag. Undvik alkohol. Om du har långvariga problem med sömnen, prata med din vårdcentral om det.
Fokusera på de saker du kan förändra och på vad som är ditt ansvar som förälder. Du kan inte göra allt, men det du kan göra räcker långt.
Påminn dig själv om allt det du gör bra och allt som du lyckas med.
Be om hjälp och ta den som erbjuds från anhöriga eller vänner men även från övriga samhället. Du behöver inte göra allt själv.
Gör saker som gör dig gott. Hellre korta stunder av återhämtning än inga alls.
Om du mår mycket dåligt, överväg att bli sjukskriven en period för att få mer tid till återhämtning.

Vänd dig hit

Du kan söka stöd och hjälp för dig själv via vårdcentralen, företagshälsovården, habiliteringen, socialtjänsten och vuxenpsykiatrin. Du kan också söka stöd i olika föräldragrupper på sociala medier, genom att lyssna på poddar och ta del av andras historier på andra sätt.

Dina tankar är inte alltid sanning, utan de kan vara orostankar. Svåra känslor är som vågor som slår in över en och som sen drar sig undan. Alla känslor förändras. Försök stanna upp ibland och påminn dig om att det inte alltid kommer vara på det sätt det är nu.